Ska vi fd politiker bara lägga oss ner och dö?
För en tid sedan meddelade jag att jag inte tänker kandidera till ett heltidsuppdrag efter valet 2022. Sedan dess har jag haft flera samtal med politiker som gjort samma eller liknande resa. Det har inte varit några uppmuntrande samtal. Många, både välutbildade och välmeriterade personer med bakgrund i olika partier har haft väldigt svårt att få ett jobb efter politiken. Dels verkar inte arbetsgivare riktigt veta vad man kan- vilka erfarenheter du har fått som heltidspolitiker. För många verkar de politiska åren vara ett sorts svart håll där vi inte lärt oss någonting. Dels verkar många vara rädda för att anställa fd heltidspolitiker. Vi tycks ses som nån sorts pestsmittad paria som ska komma och ta över företaget eller kommunen. Vi tros gynna eller missgynna ett visst styre beroende på vilket parti man själv tillhör. Detta uttrycks inte bara av rekryterande chefer utan också av politiker som deltar vid rekryteringen ” Nej nej- hen kan vi inte anställa hen kommer att gynna x-partiet”. Det kanske säger mer om dem än om den som söker jobbet.
Mellan varven blossar det upp en debatt om fd politikers feta villkor. För egen del har jag en sorts pension i ett år och sedan en väsentligt lägre summa år två och tre. ”Gå ut och jobba istället för att leva gott på bidrag” brukar det heta. Jag upplever att det är precis det som de fd politikerna vill men de får inga jobb. Riktigt hur denna ekvation ska gå ihop för någon gärna svara på.
Jag har klivit av min karriär för att under några år ”jobba” med demokrati. När går tillbaka till mitt jobb kommer min lön att minska och jag går tillbaka sju år i karriären. Det brukar sällan komma fram i debatten. Trots det är jag väldigt glad att ha ett jobb att gå tillbaka till och dessutom till en arbetsplats och en arbetsgivare som såg värdet i att ha en erfarenhet från politik, att den erfarenheten kan ge något till arbetsplatsen. Heja Finspångs kommun!
Jag tror att detta är en fråga som måste diskuteras inför den nya mandatperioden. Många, främst mindre kommuner, har svårt att rekrytera kompetent arbetskraft, då kan man inte ha beröringsskräck med människor bara för att man haft ett politiskt uppdrag. Dessutom, 98% av alla politiker är fritidspolitiker. Det är i dag dessutom svårt att rekrytera till politiska partier. Än svårare att rekrytera till tunga uppdrag med den utsatthet som eskalerat de senaste åren. Om ett heltidsuppdrag dessutom innebär att man inte kan få ett jobb efter avslutat värv kommer ännu fler att tveka inför att ta på sig ett tungt politiskt uppdrag.
Kanske kan SKR gör en insats här. Försöka hjälpa till och översätta politikerfarenheten till ord som är förståeliga för arbetsgivare och rekryterare. Men även arbetsgivare bör ta sig en funderare. Sålla inte bort människor enbart för att de haft ett politiskt uppdrag. Vi kan faktiskt saker och har många gånger en erfarenhet ni kan ha nytta av. Rekrytera på kompentens- inte på fördomar. Dessutom är min bild att de som har politiska uppdrag är extra vaksamma på att absolut inte uppfattas som att de gynnar eller missgynnar någon.
Kikki Liljeblad 