Misstroendevotum med förnuft

Jag har precis spelat badminton med sonen och resten av familjen. Sonen tycker att vi andra fuskar eftersom han förlorar. Vi andra försöker förklara att reglerna som vi bestämde från början gäller- dessutom lika för alla. Han hävdar dock annat och försöker dessutom ändra reglerna under spelets gång.

Nu vill jag inte på något sätt jämföra de politiska partierna i Sveriges riksdag med 9-åriga badmintonspelare som dessutom är dåliga förlorare. Vad jag däremot anser är att partierna måste sätta sig ner och bestämma sig för vilka regler man ska spela efter, hur de ska tolkas och huruvida de eventuellt ska ändras.
Jag är ingen jurist och det jag skriver här kanske är helt fel. Men så här går mina funderingar.

Misstroendevotum mot statsministern och enskilda statsråd regleras i regeringsformen 7§. Där står att läsa ” Förklarar riksdagen att statsministern eller något annat statsråd inte har riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet”.

Som jag tolkar det behövs ingen särskild motivering eller några särskilt uppställda skäl för ledamot att väcka och för en majoritet av riksdagen att besluta om misstroendevotum. Det räcker med att ”inte ha förtroende” och du behöver inte enligt lagen att motivera varför. Alltså kan en opposition- helt i enlighet med lagens mening- väcka misstroende mot ett eller flera statsråd för att dessa lägger fram politiska förslag som oppositionen inte gillar. De enligt oppositionen negativa förslagen är fullt tillräckliga för att förtroendet inte ska finnas. Så är ju politiken- olika politiska partier känner inte förtroende för andra partiers förslag.

Och det är ju här det blir knepigt. För jag kan inte tänka mig att lagstiftaren tänkte sig att misstroendevotumet skulle användas av en opposition så fort denna inte gillar en regerings politik. Politik ska ju så att säga med politik bemötas. Och här kommer ytterligare en aspekt; minoritetsregeringar. Sverige har haft minoritetsregeringar förr. Tittar vi historiskt så är det fler sådana än majoritetsregeringar. Skillnaden då mot nu är att regeringar har kunnat hitta majoritetsstöd för sina förslag även bland de partier i riksdagen som inte ingår i regeringen. Så är det inte idag. Idag är blockpolitiken hårt cementerad likväl som att regeringen har ett svagt parlamentariskt stöd. Allianspartierna tvekar att göra överenskommelser med regeringen likväl som att de inte vill lägga gemensamma förslag som kan få stöd av SD och därmed majoritet. Alltså återstår för oppositionen att använda sig av misstroendevotumet när man inte gillar det man ser. Att ett misstroendevotum mot ett eller flera statsråd kan innebära att regeringen avgår och att man själv får frågan om att styra verkar man inte riktigt tänkt färdigt kring om man får tolka gårdagens kommentarer från olika alliansföreträdare.

Jag gissar att lagstiftaren menade att förtroende i regeringsformens mening handlar just om grava försummelser- inte att statsrådet lägger fram sin egna politik. Jag gissar också att lagen skrevs i ett helt annat läge än det vi är i dag dvs det fanns ingen majoritet för att fälla statsråd genom misstroendevotum med annat än att man just misskött sig. Idag finns den möjligheten och vi vet att alliansen och SD kan tänka sig att använda den när regeringen lägger fram sin egna politik. Hotet om misstroendevotum mot Magdalena Andersson för att hon ska lägga fram förslag på tre skatter som alliansen inte gillar står fast. Det är också i detta ljus som de senaste dagarnas diskussion om politiskt spel ska läsas. Hade man inte lagt förslag om misstroende om skatterna så hade diskussionen tror jag varit annorlunda.

Jag anser att ett misstroendevotum ska användas när ett statsråd på olika sätt har misskött sina uppgifter- inte när oppositionen anser att regeringen driver en fel politik. Misstroende bör användas med förnuft.
Och då återigen- alliansen har de senaste dagarna agerat konstituonellt rätt men, enligt mig, använt den rätten för att göra politik och ägna sig och politiskt spel.

För om man på riktigt vill veta huruvida de tre utpekade statsråden har gjort något så grovt fel som man ju faktiskt säger att man anser att de har gjort- varför väntar man då inte på konstitutionsutskottets utredning? Varför, om man säger sig inte vilja kasta ut Sverige i en politisk kris, väntar man inte in alla fakta i målet, verkligen har fog för sin sak, innan man avgör, innan man går så långt att man fäller tre statsråd? Om det inte handlar om politiskt spel- vad handlar det då om? Man hade kunnat agera på exakt samma sätt efter de utredningar som gjorts.

Jag tycker det är bra att Stefan Löfven behåller initiativet och agerar utifrån sin övertygelse. Han anser att Peter Hultkvist har agerat rätt och därför sitter också Hultkvist kvar. Huruvida Hultkvist är en duktig Försvarsminister som många, långt utanför Socialdemokratiska kretsar, gillar hör inte hit. Frågan handlar om förtroende eller inte. Om Hultkvist enligt de utredningar som nu ska göras har brustit i sitt ansvar kanske det är helt rätt att han fälls. Samma procedur borde rimligtvis gällt de andra två statsråden också. Dock verkar det ju som att alliansen som Mikael Odenberg säger är lite väl ”Trigger Happy” när man drog in även Hultkvist i detta då hans ansvar kan sägas, redan utan utredning, i denna fråga känns något svagt.

Det är här jag menar att man bör sätta sig ner och prata om hur man ska tolka reglerna. Alliansen har rätt att använda misstroendevotumet när de inte har förtroende för ett statsråd. Det ickeförtroendet kan baseras på vad som helst som man inte gillar. Samma sak gäller för socialdemokratin den dag då de sitter i opposition och landet styrs av en annan minoritesregering. Skulle en opposition, vilken som helst, agera så varje gång man ogillar en fråga är vi snart inne i det kaos många de senaste dagarna varnat för. Ständiga misstroendevoteringar som kastar ut Sverige i politisk kris och där både näringsliv och landets ekonomi äventyras.

Jag hoppas att vi kan få en situation där politik bemöts med politik. Där blockpolitiken bryts och där formfrågor såsom misstroendevotum används som ett sista sätt att avsätta ett statsråd och att det görs när man har så många kort på bordet som man bara kan. När stridsröken har lagt sig hoppas jag att man kan prata om just detta. För det blir orimligt om allianspartier å ena sidan inte vill ingå i blocköversidande samarbeten, inte arbeta med SD för att få majoritet men så fort man är missnöjd med politik lägga in om misstroendevotum och eventuellt skapa regeringskris.

Innan vi börjar nästa match, perioden 2018-2022, bör man vara överens om spelreglerna för matchen. Ska vi sätta upp regler för när misstroende ska väckas, ska vi förbjuda minoritesregeringar? Hur skapar vi spelregler inom vilka partierna lägger sin politik och sin motpolitik så att politiken blir huvudsaken.

Annonser

Avgå eller utlys extra val Löfven

Mitt i högsommaren briserade den så kallade ( jag skriver så kallade för att det är så media benämnt den- inte för att det inte är en skandal) It-skandalen på Transportstyrelsen. Upprinnelsen är i korta drag att Transportstyrelsens tidigare generaldirektör upprättat protokoll om att hon ska bryta mot tre lagar. Resultatet blev att uppgifter som kan ha betydelse för rikets säkerhet hamnar i utländska händer utan säkerhetsprövning. Vill man veta mer om händelserna i sak kan man läsa Emanuel Karlstens gedigna genomgång av SÄPOS förundersökning här: http://www.breakit.se/artikel/8326/jag-laste-sapos-granskning-av-it-skandalen-i-transportstyrelsen-sa-du-slipper
Men sakfrågan har inte varit i fokus. Som så ofta nu för tiden, kanske ska tilläggas, så är det form och spel som står i fokus och sakfrågan hamnar i skuggan.
Men låt mig börja så här, för att inte få på mig att jag skulle sopa det mycket allvarliga i själva sakfrågan under mattan. Det som hänt är oerhört allvarligt. Att exempelvis uppgifter om skyddade identiteter eller hemliga militära eller polisiära register riskerar att hamna i orätta händer är oerhört allvarligt. Det får inte hända. När det gäller säkerhetsklassat material ska svenska folket känna sig trygga i att uppgifter kring människor och rikets säkerhet behandlas korrekt.

Det är viktigt att i botten utreda om det på något sätt funnits risker för människor och för rikets säkerhet. Har så förekommit är det viktigt att åtgärda dessa brister. Jag har personligen för dålig kunskap i frågan för att kunna bedöma huruvida detta har skett och vad som behövs för att komma tillrätta med bristerna. När jag lyssnar på de myndighetschefer som stod tillsammans med statsministern på måndagens pressträff så tolkar jag det som att de dels poängterar allvaret i det som hänt, att händelserna ska utredas vidare, att fel ska åtgärdas och de bedömer inte ( jag kan ha tolkat fel) att hemlig information har hamnat i orätta händer.

Jag vill också poängtera allvaret i regeringens hantering, som jag inte heller har någon kunskap om förutom det som skrivs i media. Om ansvariga statsråd har fått kunskap om och insett allvaret i frågan och inte agerat och inte pratat med statsministern- ja då kanske de ska avgå.
Men är det egentligen den riktiga ansvarsfrågan som gjort att alliansen, med stöd av Sverigedemokraterna, nu sagt att man kommer rikta ett misstroendevotum mot tre av regeringens statsråd? Tillåt mig tvivla. Jag tycker det är viktigt att skilja på sakfrågan och på spel och form. Jag har tidigare skrivit många texter om hur spelet och ”vem-tar-vem” har blivit viktigare än att driva sakpolitik och gneta på i den politiska vardagen. För när- om inte när uppgifter som rör rikets säkerhet kan ha kommit i felaktiga händer- ska man vara extra noggrann och hålla sig till sak?
Ebba Busch Thor sa i början av juli att det vore bra med en ordentlig utredning kring vad som hänt. Det tycker jag vore jättebra. Konstitutionsutskottet ska också utreda frågan. Mycket bra det också Stefan löfven sa på presskonferensen i måndags att kommunikationen inom regeringskansliet ska utredas vidare. Utmärkt. Så mycket fakta som möjligt utredda av oberoende parter innan man agerar. Men detta kunde inte alliansledarna och sverigedemokraterna vänta på. Det kliade för mycket i fingrarna i att hålla igång det politiska spelet. När partierna verkar köra med misstroendevotum som ett sätt att driva sin egen politik; minns att alliansen ville kräva misstroendevotum mot Magdalena Andersson för att regeringen ville lägga förslag om ett antal skatter dvs driva sina egna politik. Då har något gått väldigt fel. Så var det väl knappast tänkt att misstroendevotuminstrumentet ska användas. Dessutom, om alliansen vill lägga egna förslag om skatter eller andra politiska förslag är det väl bara att göra det. Man kan samla en majoritet i riksdagen för sina egna politiska förslag utan att använda form. Man agerar som att decemberöverenskommelsen är kvar fast den inte är det- varför?
Och som sagt; har statsråd begått allvarliga fel ska de kanske avgå- men vet alliansledarna detta- inget som kom fram under presskonferensen tyder på mer kunskap om brister mer än det som sagts av dem tidigare. Och om de vet, varför berättar man inte det? Jag tycket det är lämpligt om man utförligare än man hittills gjort redogör för vad det är som gör att man tillgriper det mycket allvarliga misstroendevotuminstrumentet. Kommer säkerheten på svenska myndigheter att förbättras om dessa statsråd avgår, kommer alliansen att ha förtroende för något annat S-märkt statsråd?

Om statsministern anser att något eller några av hans statsråd har gjort så grova fel att de måste avgå- ja då ska han också byta ut dem. Han ska inte byta ut dem bara för att ”blidka” alliansen. Det kommer bara ”hjälpa” tillfälligt tills nästa gång man är missnöjd över något och återigen kräver misstroendevotum. Om han anser att han har förstroende för alla statsråd tycker jag antingen att hela regeringen ska avgå eller att han ska utlysa ett extra val. Det viktigaste är att agera utifrån det han tror på och att också låta alliansen ta ansvar för sitt agerande.

Ansvar handlar inte om att lägga ut ”skojiga” bilder på facebook där man gör sig lustig över regeringen och dess företrädare eller att skriva om sina åsikter på Twitter . Ansvar tar man som politiker genom att bilda majoritet för sina förslag och rösta och driva igenom dessa. Om alliansen vill visa sig regeringsduglig borde man väntat till konstitutionsutskottets granskning är klar och bygga misstroende på deras fakta. Nu låter man SD hålla i taktpinnen och fäller statsråd bara för att man kan. Det kan vara ett spel man själv kommer att få ångra en vacker dag.

Almedalen dag 3

Onsdagen har verkligen varit fullspäckad med olika sorters åtaganden. Både seminariedeltagande och med möten inför framtida etableringar i Norrköping. Jag har också hunnit med att lyssna på några seminarier och samtala med kollegor och nya bekantskaper. Hösten kommer innehålla en hel del samtal kring hur vi skapar bostäder som fler än bara den med kapital och hög inkomst kan efterfråga.

Morgonen började med ett samtal med ännu en byggherre som vill påbörja sitt engagemang i Norrköping. Det är roligt att det finns ett sådant stort intresse för norrköping och att fler och fler företag som inte tidigare bygger i kommunen nu vill göra det. Roligt är också att nästan alla de företag jag pratar med vill ta en större, framför allt social roll, och inte enbart vara fastighetsägare. Jag ser fram emot hösten då vi kan konkretisera flera av de spännande idéer som byggherrar har för att skapa trygga bostadsområden och långsiktig social hållbara stadsdelar.

På förmiddagen deltog jag som paneldeltagare på ett seminarium på temat ” vilka verktyg använder de kommuner som lyckas”.
Min första fråga var- hur definierar ni att lyckas? Att enbart säga ja till alla som ska bygga utan att ställa krav är enkelt. För mig är inte det att lyckas. För mig handlar lycka i planeringen om att ta helhetsgrepp. Dels att att kommunen har långsiktiga strategiska dokument så att byggherrar och övrigt näringsliv vet vad kommunen vill. Dels krävs politiskt ledarskap som kan förhandla fram uppgörelser som är hållbara över tid så att inte förutsättningarna ändras varje mandatperiod.
Kommunen behöver också vara beredd att kvala upp ärmarna och vara goda förhandlare men också inse att man har en annan roll än enskilda företagare och ta ett helhetsgrepp för att få med skolor, grönområden och äldreboenden i planeringen. Jag lyfte också samtalet med invånarna som särskilt viktigt.

Under lunchen deltog jag på ett samtal med jernhusen och representanter för andra kommuner kring hur man bygger stationsnära stad. Ett resecentrum nära staden samt vilka funktioner kan och bör man ha i ett resecentrum i stadsnära läge. För mig är det viktigt att ha funktioner som underlättar vardagen. Det kan handla om att köpa mjölk på vägen hem eller hämta kavajen på kemtvätten. Kanske till och med en förskola i nära anslutning till resecentrum för att underlätta det så kallade livspusslet.

Jag fick också under eftermiddagen möjligheten att delta i en panel som samtalade om hur vi skapar trygga bostadsområden. Det var väldigt intressant och lyssna på hur andra har jobbat med grannsamverkan och hur man bemöter unga som förstör och skapar oreda i bostadsområden. Mitt inspel i debatten ( jag kommer återkomma till detta ämne) var att vi inte ska hålla på och sjösätta en massa korta projekt i utanförskapsområden utan satsa långsiktigt på skolan, på att mamma och pappa har ett jobb, på att idrottsföreningen är aktiv och närvarande, att man låter fastighetsägare vara aktiva och ta ett aktivt ansvar för området exempelvis genom att kunna anställa områdets ungar på sommarjobb. Långsiktigt arbete före kortsiktiga projekt där skolan är absolut nödvändig. Det ska vara coolare att läsa läxan än att vara vakt åt sina tonåriga kompisar som säljer knark. Då krävs aktiva insatser och närvaro från många parter.

Dagen avslutades med att lyssna på maken som pratade om hur kommuner kan blir bättre i sin planering att bygga för äldre.

I dag var socialdemokraternas dag i Almedalen och Magdalena Andersson som var socialdemokraternas talare gav ett personligt tal om demokrati, jämlikhet och om ett samhälle som hänger ihop och där alla får plats. Tydligt ideologiskt och framtidsinriktat. Välbehövligt i en tid då kortsiktiga utspel dominerar den politiska agendan.

Vad vilja socialdemokraterna?

Hvad vilja socialdemokraterna? August Palms ord från 1880-talet är högst aktuella även idag. Vad är socialdemokratins visioner inför framtiden- har vi sådana eller är framtiden att bygga vidare på det vi en gång redan byggt upp? ”Vart är vi på väg”- skulle vi också kunna säga, för att slänga mig med ännu ett citat, denna gång av mer modernt snitt.

Människan är målet. Ännu ett slitet citat- men så enkelt; och svårt är det. Människan. Se henne.

Människor känner idag att politiker inte förstår dem och att samhället inte finns där för dem. Många upplever hopplöshet och där har Sverigedemokraterna klivit in i brist på annat. Jag hoppas vi kan bli en socialdemokrati som signalerar hopp och framtidstro, som får människor att känna tillförsikt inför framtiden; både för sig själv och sin nästa. Att det är vi som kliver in.

Trots oändligt stora politiska utmaningar trampar det politiska och mediala nationella etablissemanget runt i sin vanliga ”vem-tar vem sörja”. Anna Kinberg Batra ska avgå eller ändra hela sin uppenbarelse. I liberalerna utmanar Birgitta Ohlsson Jan Björklund. Allianspartierna försöker hitta sätta att fälla hela eller delar av budgeten och i tv- sofforna sitter ”experter” och siar om vem som ska samarbeta med vilka efter nästa val. Dörren för en offensiv socialdemokrati med blicken riktad mot framtiden redo att lösa morgondagens utmaningar borde vara vidöppen. Öppet mål –om man vill använda en sliten sportmetafor. Men vi kliver av någon anledning inte fram.

Jag får ibland brev om att vi politiker sitter i våra bubblor och inte vet hur vanligt folk har det. Jag blir alltid arg när jag får dessa mail. Allas verklighet ser olika ut och den enes verklighet är inte mer värd än den andras. Men det de som skriver menar är ju att man känner sig bortglömd och osedd av oss politiker. Man vill ju att vi kliver fram och berättar vad vi vill. Man vill att jag som socialdemokrat kliver fram. Vi upplevs inte prata till dem. Vi pratar över många människors huvuden. Människor vill ha politiker som bryr sig och lyssnar, som finns närvarande- i vardagen varje dag- inte bara när det är valår.

Socialdemokratins värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet är tidlösa. Vilken fantastisk möjlighet att fylla det politiska budskapet utifrån dessa tre ledord.

Alla människor ska- trots sina förutsättningar i livets början- ha frihet att kunna bli allt de vill. Frihet att studera, frihet att resa, frihet att bilda och utbilda sig, frihet att bo var man vill. För att denna frihet ska bli verklighet krävs jämlikhet. Vi har genom århundradena tagit många beslut för att utjämna klasskillnader- för att skapa jämlikhet mellan människor trots skillnader i förutsättningar. Det generella välfärdssamhället har gjort det möjligt även för den utan ekonomiskt kapital att exempelvis kunna studera.

Lika viktig för det socialdemokratiska välfärdsbygget är solidariteten. Den som kan ska arbeta. Det svenska välfärdssystemet bygger på arbete. Vi bidrar alla efter förmåga och ibland, när livet tillfälligt vänder, får jag mer än vad jag bidrar med. I ett tryggt jämlikt samhälle byggt på solidaritet behöver du inte gå från hus och hem vid tillfällig sjukdom eller arbetslöshet.

Vilka fantastiska möjligheter vi skapat för människor. Socialdemokratiska beslut som såg människan- som gjorde det möjligt för alla att ta klivet in i framtiden.

Många nya människor har kommit till vårt land på kort tid. Människor som utsatts för fasor så oerhörda att vi inte kan föreställa oss. Sverige är tack och lov ett land man flyr till- inte ifrån. Inledningsvis behöver många av dessa människor hjälp av samhället. Hjälp med bostad, språket, utbildning kanske sjukvård för att bearbeta det som hänt vid flykten från hemlandet. Sen, om något år- kan alla dessa människor som flytt till vårt land vara med och bidra; i sjukvården, i skolan eller med att bygga alla bostäder vi vet behövs på många ställen. Satsa på utbildning och jobb och det snabbt utan en massa byråkratiskt krångel. Förena föräldrar och minderåriga barn så att den som lever här kan släppa oron och fokusera på det nya livet i Sverige. Gör tydligt vad som gäller i Sverige gällande regler och lagar och vilka förväntningar som finns på alla oss individer i samhället.

Skolan har under lång tid varit en politisk tummelplats. Inte alltid med barnens bästa för ögonen utan mer för att politiker av olika färg ska sätta sin prägel på skoldebatten. Alla barn oavsett förutsättningar ska kunna lyckats i skolan. Allt börjar i skolan Då krävs på många håll mer resurser i skolan i form av fler vuxna, inte bara lärare utan även andra så att läraren får fokusera på det hen kan bäst- att vara pedagog. En del barn behöver mer tid. Kanske ska läsårstiden öka. Minska loven och låt barnen gå längre tid i skolan. I utsatta områden behöver vi färre tillfälliga projekt utan fler ordentliga resurser till skolan, fler vuxna i närområdet, fler poliser och fler jobbskapande åtgärder. Detta likväl som att ställa absoluta krav på den som är fullt frisk och arbetsför men ändå lever på bidrag att utbilda sig och söka lediga arbeten.

Det pratas mycket om billigt byggande men att det byggs billigt är inte det samma som att det kommer vara billigt att bo eller att de som verkligen behöver lägre boendekostnader är de som kommer bo i de billigt byggda bostäderna. Byggherrar kan bygga billigt och ta ut en hög vinst och de som tjänar bra kan också vilja bo billigt och därmed tränga ut de i behov av lägre boendekostnad. En viktig insats är därför att rikta stöd mot den enskilde hyres- eller bostadsrättsinnehavaren. Kraftigt höjda bostadsbidrag är ett sätt att på olika sätt stimulera, bosparande ett annat. Min poäng är att stödet ska riktas till individen och inte till byggherren. På så sätt kan många fler efterfråga bostäder i olika prisklasser och bostadsområden och vi kan bryta bostadssegregationen som är orsaken till segregation på flera andra områden. Detta stöd ska kombineras med en aktiv samhällsplanering med starkt fokus på alla tre hållbarhetskriterier.

Samtidigt som vi ställer hårdare krav på att människor ska jobba istället för att passivt gå på bidrag måste det finnas goda möjlighet att skola sig, omskola sig och kunna få ett jobb. För det krävs en blandning av tuffa beslut och satsningar på arbetsmarknads- och näringspolitik. Få ut folk i jobb. Börja med praktik för att sedan kunna få ett heltidsjobb. Bevaka arbetsmarknaden för att hela tiden hålla sig ajour med vilka utbildningar som behövs.

I Ett tryggt samhälle finns närheten till samhället. Vi behöver öka närvaron från samhällets olika delar i bostadsområden och orter. Medborgarkontor med olika funktioner såsom exempelvis polis, socialtjänst, tekniskt kontor osv skapar känsla av närvaro och ger människor större möjlighet att påverka sitt närområde i vardagen. Vi behöver också återupprätta den lokale politikern som driver frågor i lokalsamhället

Vägen till framtiden för oss socialdemokrater handlar om tidlösa värderingar; om frihet, jämlikhet och solidaritet. Om att se människan oavsett vem hon är. Om att utjämna klyftor på många olika sätt; mellan människor men också mellan bostadsområden eller mellan stad och land. Se människan. Förstå människan. Alla kämpar sitt egna krig. Var politikerna mitt i samhället. Varje dag året om. Lyssna, prata och stå upp för dina värderingar. Var en motkraft mot extremism oavsett varifrån den kommer. Var en motkraft mot att ställa grupper mot varandra och skylla på andra. Var en motkraft mot att förenklingar och plakatpolitik. Ta ansvar, stå upp för dina beslut, var trygg i dina värderingar. Våga drömma om ett samhälle där alla deltar, där alla behövs och där samhället aldrig någon gång någonsin sviker men där varje individ har ett stort ansvar.

Där någonstans kanske vi har en början.

Frihet jämlikhet och solidaritet

i

Nu skriver jag här istället

I veckan gick Norrköpings tidningar ut med nyheten att alla texter på deras hemsida från och med nu är betaltexter dvs ska man läsa artiklar på nt.se så måste man betala.

Norrköpings tidningar är ett privat företag som naturligtvis vill tjäna pengar och göra vinst. De bestämmer naturligtvis själva vad de ska ta betalt för och vad som ska vara ”gratis”.

Dock blir jag ändå oroad. Vi lever i en tid av så kallade fejk-News. Vem som helst kan starta en nättidning och sprida vilka nyheter som helst. Då behövs den granskande journalistisken. Då behövs riktiga media som gör en professionell nyhetsvärdering som en motkraft. Tyvärr tror jag att den här typen av ”begränsning” av texter gynnar de vars syfte är att sprida vinklade budskap- inte de som vill föra en oberoende granskning. Unga kommer inte börja prenumerera på nt, de kommer att läsa andra texter.

Dessutom kommer alla politikerbloggar om jag förstått det rätt att också ingå i betaltjänsten. Jag har därför tagit beslut om att använda min blogg på WordPress istället för den på nt. För det första får inte jag betalat för mina texter trots att nt gjort den som betalmaterial. För det andra så vill jag att alla som vill ska kunna läsa mina bloggtexter.

Ett stort ansvar vilar nu på public service att även fortsättningsvis tillhandahålla granskande journalistik på webb och andra digitala plattformar utan att ta extra betalat. Det fria och demokratiska samtalet behöver en granskande och oberoende motvikt till alla falska och vinklade ”nyheter” som sprids på nätet.

Snyggt eller fult? Smaken är som den bekanta baken.

I fredags presenterade Tjuren Projektpartner sina idéer för det hotell som ska byggas på Strömsholmen. Arkitekten medverkade på pressträffen liksom som de som ska driva hotellet. Tanken är att hotellet ska locka både hotellgäster och Norrköpingsbor att vistas på Strömsholmen. Kanske kan man bada i strömmen när badet är klart, ta en fika på hotellets takterass eller bara njuta av utsikten.
Media har naturligtvis rapporterat om förslaget och kommentarerna har inte låtit vänta på sig. Som alltid när Norrköpings tidningar skriver en artikel och öppnar sitt kommentatorsfält så väller de kritiska rösterna in. Det är inget hejd på de nedlåtande omdömena. Helt utan en tanke på att någon, en människa av kött och blod, faktiskt ritat fram förslaget till byggnad vräker folk ur sig allsköns otrevligheter.

Idag har NT en uppföljande artikel. Där slår man fast att Norrköpingsbornas dom är hård mot hotellet på Strömsholmen. Anledningen till att man vet det är de 100 kommentarer som fällts om huset på NT.se.
Norrköping har cirka 138000 invånare. 100 av dessa har skrivit negativa omdömen på nt:s hemsida. Och vi vet inte ens om alla dessa är Norrköpingsbor eftersom många skriver anonymt. Av detta drar redaktionen slutsatsen att domen från Norrköpingsborna är hård; att 0,07% av Norrköpingsborna på nt:s hemsida uttryckt negativa uppfattningar om hotellet på Strömsholmen. Debatt är bra. Det är en del av ett öppet och demokratiskt samhälle. Det kan leda till att förslag blir bättre eller helt stoppas. Men att dra slutsatsen av vad Norrköpingsborna tycker utifrån 100 kommentarer på nt.se är enligt mig att slira lite väl mycket på sanningen.
Jag har sedan i fredags sett flera debatter på facebook om huset. Där är åsikterna mer blandande och man diskuterar även andra hus, för eller emot. Vissa tycker huset på Strömsholmen är vackert med sin träfasad medan andra tycker det är förskräckligt. Vissa har åsikter om Norrköpings stadsbibliotek- förskräckligt enligt vissa- snyggt och utmanande enligt andra. Även Katscha, som vunnit flera arkitekturpriser diskuteras. Fult och opassande- modigt, snyggt och modernt säger andra. Åsikter. Inte sanningar om vad som är snyggt och fult.
Jag har också fått brev från en person som titulerar sig fil.dr. Han meddelar att han skriver på en blogg om förfulningen av städerna. I sitt mail använder han ord som ”det massakerade Saltängen”, ”fantasilösa missfoster”, ”misslyckad lådkonstruktion” om Comfort hotell. Förutom att det är anmärkningsvärt att en person med titeln fil.dr använder den typen av uttryck så är det han skriver just värderingar och åsikter. Det jag tycker är fult tycker någon annan är vackert. Många verkar titta tillbaka på hus som byggdes för länge sedan och mena att vi borde bygga så även idag. Många av dessa hus väckte också diskussion i sin samtid- fast det har vi glömt bort idag. Och dessutom, vem vill bo i en stad där alla hus ser exakt likadana ut och där nutidens arkitektur lyser med sin frånvaro. Blandning och mångfald berikar, inom detta område precis som överallt i samhället.

Jag är glad att bo i en stad där byggherrar vill investera och bygga. Motsatsen vore förskräcklig. Byggtillväxten i Norrköping tog ordentlig fart 2014. Innan dess byggdes det inte speciellt mycket i Norrköping. Då fanns det därmed inte heller några nya hus att tycka varken illa eller bra om. Vi behöver bygga 1000 bostäder per år i Norrköping för att hålla en jämn takt med alla som vill bo här. Det kommer krävas hus i centrum likväl som i våra övriga kommundelar. Det kommer krävas både flerfamiljshus och småhus. Utöver det behöver det byggas skolor, idrottshallar men också hotell ( besöksindustrin växer så det knakar i Norrköping) och andra kommersiella fastigheter. Alla 138000 invånare kommer inte att gilla alla hus som byggs. Det kommer aldrig finnas ett enda hus som alla människor kommer att gilla. För precis som jag är glad att bo i en stad som växer och expanderar; är jag också glad att bo i en stad där vi vågar utmana och ta ut svängarna- Där vi vågar tänka nytt och annorlunda och, i konsekvensens namn en stad där människor tycker om det som byggs. Då får man vara beredd på både ris och ros. Alla kan inte gilla allt man gör. Dessutom ska vi komma ihåg. Om vi säger nej till hus därför att vi är rädda för att 100 personer på nt.se säger att husen är fula finns det risk att investerarna vänder Norrköping ryggen och investerar någon annanstans.

En motvikt mot sd- inte dess skugga

Efter Brexit och Trump har många åsikter om varför och kan detta hända i sverige, dryftats. Den vanligaste åsikten verkar vara ” politikerna måste börja lyssna på folk” eller ”politikerna förstår inte hur folk har det och vad de vill”.

Låt mig börja med att säga att det är självklart att politiker ska lyssna och prata med de människor de vill företräda. Gör man inte det kommer ”karriären” som politiker bli kortlivad- främst för att du inte har en aning om vad som diskuteras ”där ute” och därmed blir det svårt att göra det du ska- driva politik och dels för att inte en kotte vet vem du är.
Men jag kan ändå inte undgå att fundera över vilka dessa ”folk” är. Jag känner väldigt mycket folk. Dessa ”folk” är allt från företagsledare till säljare, lärare, arkitekter, undersköterskor och lärare. En salig blandning av människor som är olika och framför allt -som tycker olika.

Och vad ska jag som politiker göra när jag har lyssnat- och inte tycker som just det folk jag lyssande på här och nu gör?

I begreppet ”lyssna på folk” verkar enligt kritiken ligga att lyssna på, och göra som, de som är mest missnöjda med politik, politiker och samhällsutvecklingen( oavsett vilka som styr) vill. För mig är det både lealöst och ryggradslöst. Vi politiker ska naturligtvis inte enbart lyssna in och gå mot den strömning som är mest högljudd just nu. Vi ska lyssna, absolut men också står för något. Leda. Peka ut en möjlig väg. Kanske också ge hopp och också- förändra samhället utifrån sina värderingar och åsikter.

Vi politiker har inte enligt ”de har inte lyssnat på folk logiken” förstått att det pyser därute på grund av invandring, brottslighet, polisens förfall. Man drar slutsatsen att vi inte lyssnat.
Jodå. Vi har både förstått och lyssnat. Men många av oss håller inte med om analysen och framför allt inte om slutsatserna. Inte alla iallafall.

Det finns många folk därute som inte skyller alla problem i samhället på invandring. Som ser att samhället och problemlösning sällan är att välja mellan svart eller vitt.
Jag ska ägna mycket av min tid nästa år åt att lyssna och samtala, med många olika ”folk”. Men jag tänker inte ändra mig bara för att vara folk till lags eller bara för att en stor grupp folk anser att vi ska skicka ut alla invandrare och därför så måste jag som politiker också tycka så. Det finns de som anser att ”de etablerade partierna” ( jag anser att SD är ett precis lika etablerat parti som alla andra i riksdag eller kommunfullmäktige) bör närma sig SD därför att ”folk” tycker som sd eller för att sd snor väljare från oss andra. Det tänker jag inte göra. Det finns nämligen massor med folk som inte köper SD-logiken. Som inte anser att samhällets alla problem beror på invandring men som också har en nykter syn på att invandring också skapar utmaningar likväl som möjligheter. Jag vill vara en representant för det ”folk” som tror på källkritik, på att det finns fler sidor av myntet och att allt inte alltid är så enkelt.

Jag vill vara en representant för det folk som tror på en stark välfärd, på en bra skola för alla som leder till jobb eller ytterligare studier. Som tror att vi behöver mer pengar till polisen likväl som till landets alla kommuner eftersom det är där välfärden skapas i praktiken. En representant för det folk som vill ha politiker som är en motvikt mot SD- inte lägger sig kant i kant bredvid dem.

Den praktiska politiken kan ändras när samhällets utmaningar skiftar men min grund finns alltid i klassiska socialdemokratiska värderingar som frihet jämlikhet och solidaritet. Jag kommer lyssna på alla som vill prata och diskutera- även om det inte innebär att jag kommer tycka som alla jag lyssnar på. Ibland kommer jag stå fast vid min åsikt- ibland ändra mig- men jag kommer inte att ändra mig bara för att sd ökar i opinionsmätningar.