Fifty shades of the gråsose

I veckan gjorde jag en putslustig kommentar på facebook om att mitt personliga valbudskap 2018 ska vara ”Kikki- defender av the grey”. Kul tyckte en del. Pär morell tyckte jag skulle ändra till fifty shades of the gråsosse” också det är bra slogan. Under den något putslustiga facebookytan ligger ett djupt allvar och en sorgkantad betraktelse över dagens debattklimat, ett debattklimat som på allvar får mig att fundera på att ägna mig åt annat än politik.
Många av oss äger en smarphone. I den kan vi få allehanda nyhetsuppdateringar från världens alla nyhetssajter. Den som prenumererar på svenska nyhetssajter och får uppdateringar från dessa har i veckan kunna följa den så kallade Ohlsson-gate. Ska Birgitta Ohlsson avgå eller ej. Avgick gjorde hon dock- men från det i sammanhanget lilla uppdraget som ledamot i liberalernas riksdagsgrupp- ett uppdrag få av Sveriges media tidigare varit intresserad av men nu- i centrum för den rafflande spänningen blev detta uppdrag plötsligt ett av sveriges viktigaste politiska uppdrag. Det intressanta i det hela har inte vad som låg bakom hela diskussionen- det var spelet som var det viktigaste. En TT-reporter väntade i 8 timmar utanför liberalernas mötesrum. Tänk så många spännande beslut som ger avtryck i människors vardag som togs runt om i landet under denna tid- beslut som ingen journalist bevakade eller skrev om.

På facebook lanseras de egna sanningarna och folk håller med det som stämmer överens med den egna världsbilden utan att ens bry sig om bakgrundskoll eller faktagranskning. Jag deltog för en tid sedan i en diskussion på facebook om brott bland invandrare. Flera som deltog hävdade att de källor jag hänvisade till ( SCC, riksdagens utredningstjänst) var fel. Fel därför att de minsann har en granne som upplevt eller de har minsann hört. Hur ska vi kunna argumentera och samtala med varandra om allt är svart eller vitt?
Livet och vardagen är att valsa runt i en ständig gråskala. Skolan blir inte bättre för att vi politiker skriker att den är dålig och vi måste ha en plan för att den ska bli bättre. Vad ska göras bättre, hur och av vem? Vilka prioriteringar ska göras, vad ska stå tillbaka när skolan prioriteras. Att vara politiker är inte bara att synas i media och få många likes på facebook. Att ta ansvar är inte att få in en artikel på DN-debatt och sedan luta sig tillbaka -nöjd över förrättat värv. Att ta ansvar är jobba med helheter. Att gneta på i vardagen. Att inse att politik och livet är komplext och väldigt sällan svart eller vitt utan någonstans däremellan. Att ta ansvar handlar om att ge och ta i förhandlingar- att väga in många aspekter- att man inte kommer att få precis som man vill och att de egna sanningarna också är värda att omprövas- Att ta ansvar är att vara med och bidra till att det som är dåligt ska bli bättre- bättre för den som drabbas- inte enbart för att jag ska ta politiska poäng. Men det är inte det synsättet som syns och uppskattas. Det är likes och snabba kommentarer. Det är spel- vinna eller förlora som syns i den politiska debatten och i medialogiken.
Att försöka problematisera sanningar har blivit något av en dödssynd. I Norrköping vill moderaterna förbjuda slöja under vissa givna förutsättningar. Under debatten i kommunfullmäktige besvarades rättmätiga frågor om förslaget med att frågorna var ”trams”. Hur ska vi kunna nå varandra. På allvar förstå om vi redan från början anser att andras åsikter, frågor och tankar är trams. Jag känner mig vilsen i debatten om slöjan och har massor med frågor till den som kategoriskt vill införa förbud. Jag frågar för att jag vill veta.
För en tid sedan dryftade jag mig till att problematisera svenskt näringslivs kommunranking. Då fick jag höra att jag är för ett dåligt näringslivsklimat. Nä men det sa jag ju inte. Jag anser bara att undersökningen borde innehålla fler frågor för att ge en heltäckande bild av det som jag tror är bra för företagsklimatet i en kommun. Prata, fundera, resonera- traska runt i gråskalan. Låt oss uppvärdera det grå- uppvärdera vardagen och alla beslut som måste tas runt om i kommuner för att människors vardag ska fungera. Det som behövs- enligt mig- är inte fler politiska superstars som vet hur man skriker i svt-debatt eller skriver snabba one-liners på facebook- det behövs fler politiker som är beredda att ge och ta, som vill föra samtal, som inte anser att man själv har hela sanningen och som är beredda att kvala upp ärmarna och gneta på. Eller som min vän, KSO från sölvesborg sa- antingen så finns det ingen plats för sådana som oss i dagens politiska klimat- eller, så behövs vi mer än någonsin. Hur så helst uppvärdera gråskalan, Kikki- fifty shades of he gråsosse!

Ja- både till hotell, bad och konsthall.

I lördagens Norrköpings tidningar kunde vi läsa en artikel om framtiden på strömsholmen. Artikeln bär rubriken ” hotell och kallbad slog ut konsthall”. Artikeln innehåller en del felaktigheter, märkliga påståenden och antaganden som jag i denna text vill reda ut.

Men låt mig börja så här. Mikael Ståhl vill bygga en konsthall i Norrköping. Det är en fantastisk möjlighet för Norrköping och kulturen. Just nu pågår ett arbete, både inom kommunen men också hos Mikael Ståhl för att dels rita på hur en konsthall ska kunna se ut och dels var någonstans i Norrköping en konsthall och skulpturparken kan komma till sin allra bästa rätt. Förhoppningsvis kan ett förslag på var konsthallen ska ligga presenteras under hösten.
Jag vill också säga att jag under lördagen var i kontakt med en person som jobbar med Mikael Ståhl. Hen säger att det absolut inte finns några sura miner hos dem mot Norrköpings kommun som man upplever sig ha ett gott samarbete med.

Men vi tar det från början.

Våren 2015 utlyste Stadsplaneringsnämnden en tävling för att se om det kom in några intressanta förslag för att utveckla strömsholmen i enlighet med gällande detaljplan. Som kuriosa kan sägas att jag då blev uppringd av en journalist på nt som undrade varför vi trodde att det skulle komma in förslag denna gång när det inte gjort det tidigare.

När tävlingstiden gått ut hade tre förslag inkommit; tjuren projektpartner, mannerssons fastigheter och magnolia. Under tävlingstiden hade vi även hört att Mikael ståhl hade planer på att bygga en konsthall. En kontakt togs med Mikael vilket bekräftade detta. Stadsplaneringsnämnden ansåg att detta var en så intressant ide att den också skulle få vara med i tävlingen. I samband med att nämnden tog beslut om att ställa kompletterande frågor till de som deltagit i tävlingen tog nämnden beslut om att låta Mikael delta i tävlingen.
En viktig del för en majoritet i nämnden var möjligheten till ett framtida bad på och i närheten av Strömholmen. Idéen om ett bad kommer från en motion från moderaterna och är ett förslag som tekniska kontoret arbetat med.

Mikael Ståhl var tydlig från början att han inte såg en kombination med bad och konsthall. Han var också tydlig med att han förstod argumenten för bad.
Nämnden tog i april 2016 beslut om att utse tjuren projektpartner som vinnare i tävlingen. Nämnden tog också beslut om att de tre förslag som inte vann tävlingen skulle kontaktas av stadsbyggnadskontoret och erbjudas en diskussion om en annan placering i staden av förslaget. Detta för att alla förslagen som kom in var väldigt bra förslag. Alltså, fyra bra förslag inkom. Ett förslag vann- precis som vid alla andra marktilldelningstävlingar som utförs i Norrköping och där fler tävlar än vad som har möjlighet att bygga. Alla andra har erbjudits diskussion om andra placeringar.

Låt mig nu bemöta något av det som står i artikeln:

”Hotell slog ut konsthall”
Nej så är det inte alls. Kommunen behöver hotell och kommunen behöver konst och kultur. Vi kan få båda. Just nu pågår ett arbete för att titta på olika platser för konsthallen och för att rita fram hur en Konsthall kan komma att se ut. Ett förslag kommer troligtvis att presenteras av Mikael i höst.

”Företaget ägs av Petter Stordalen”
Jag vet faktiskt inte riktigt varför detta överhuvudtaget är en fråga från journalisten. Petter Stordalen är välkommen att delta i varenda marktilldelningstävling i Norrköping. Han kommer att delta på samma grunder som alla andra tävlingsbidrag.

Journalisten menar att ”kommunen” inte satt sig in i vad en konsthall kan betyda för kommunen. Som belägg för detta hänvisar han till ett citat från mig där jag svarar på en helt annan fråga. Vi värderar inte konsthall högre än hotell eller viseversa. Vi tittar på vad som passar bra på olika platser. Tittar på helheter. Majoriteten i stadsplaneringsnämnden vill både ha hotell, bad och konsthall. Alla som följt och besökt norrköpings stadskärna under SM –veckan vet hur stadslivet lever upp med aktiviteter längs strömmen.

”Det är stadsplaneringsnämnden som avgör frågan om en konsthall”
Nej, det är det inte. Det är i det här fallet Mikael Ståhl. Det är han som ska bygga konsthallen. Det är Mikael som föreslår en plats och det är Mikael som ritar och bygger. Sen är kommunen med om det behövs ändras detaljplan och när han ska få ett bygglov. Det är samma process som när någon vill bygga exempelvis ett bostadshus eller ett hotell. Många samtal där man vrider och vänder på olika alternativ. . Kommunen för också samtal med Mikael ( precis som det görs med många många byggherrar) om förutsättningarna att bygga på olika platser i staden. Det är inget konstigt eller annorlunda i det här fallet.

”Fråga har inte varit ute på remiss”
Stadsplaneringsnämnden har följt regelverket för marktilldelning. Det regelverket kan man ha olika uppfattningar om men det är detta vi har följt. Detta regelverk ska ses över.
Att jag och förvaltningschefen träffar Mikael Ståhl är inget konstigt. Dels träffar vi många företag som vill etablera sig i kommunen och dels följer det beslutet i nämnden, nämligen att ta en kontakt med de som inte fick tilldelning. Sen kommer denna fråga precis som alla andra planeringsfrågor in i de formella rullarna.

”Konstgåva”
Journalisten vill få det till att kommunen tackat nej till en konstgåva från Mikael Ståhl. För det första är det ingen gåva. Hade det varit det så hade frågan gått via KF. För det andra så vill Mikael bygga en konsthall.

Två stycken personer; Helena Persson chef på konstmuseet och Ernst Billgren, konstnär, får uttala sig i artikeln. Ingen av dem är så vitt jag vet insatta i det dagliga arbetet på stadsbyggnadskontoret och vilka samtal som förs mellan politiker, tjänstemän och byggherrar. Ändå uttalar de sig om den stora tystnaden i denna fråga. Bara för att det inte varje dag står om frågor i tidningen eller att dessa två inte vet vad som pågår innebär inte det att det inte händer saker. Se text ovan.

”Kommunen har stoppat konsthallen”
Fel. Konsthallen kommer byggas någonstans i kommunen.

Ernst Billgren, som jag inte vet hur mycket han vet om Norrköping, men vi springer inte på varandra dagligen Hävdar att norrköping är omoget och inte har bytt identitet från arbetarstad till något annat. Billgren är välkommen att besöka Norrköping och höra om hur kommunen jobbar. Men, det kan ju vara så att journalisten har sagt till Billgren att kommunen sagt nej till konsthall- då förstår jag att han svarar som han gör. Så för sista gången kommunen har inte sagt nej till någon konsthall. Vi har sagt ja till hotell- något som behövs i staden- vi har sagt ja till ett levande bad mitt i stan och vi har sagt ja till att hitta en ännu bättre plats för Mikael ståhls konsthall där hans konst, både den i hallen och skulpturerna ute kommer ännu mer till sin rätt än på strömsholmen. Är stenström,, Persson och Billgren emot det?

Endast Sverige svenska värderingar ha

Flera partiledare har den senaste tiden pratat om ”svenska värderingar”. Dock har ingen av dem så vitt jag vet som besvarat frågan vilka dessa värderingar är. Om vi ska prata svenska värderingar, diskutera dem i förhållande till andra sorters värderingar (osvenska?), tycker jag det vore ärligt av de som använder sig av uttrycket att också förklara vad de menar.
Jag har många frågor om dessa svenska värderingar. Professor Göran Collste ställer några av dem i följande debattartikel http://www.svt.se/opinion/vad-menar-ni-med-svenska-varderingar
Den tydligaste och mest klargörande texten i ämnet har skrivits av den moderata EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark http://hokmark.eu/i-sverige-rader-svensk-lag/

Är svenska värderingar en värdering som enbart finns i Sverige och inte i något annat land? Är den svenska värderingen något positivt eller negativt? Vem är uttolkare av huruvida en värdering som någon har är svensk eller inte och om den inte är det, vad händer då, måste man byta värdering då? Kan olika värderingar i samma fråga båda vara lika svenska? Är den svenska värderingen något nedärvt sedan generationer tillbaka, något den som är född och uppvuxen i Sverige i generationer så att säga fått med modersmjölken och alla andra måste skolas in i och anamma? Tänker sig den som pratar om svenska värderingar att det är som när Jan Björklund för några år sedan lanserade en litteraturkanon som ska läsas skolan; ett antal uppräknade böcker som varje skolelev bör läsa. Alltså ett antal tydligt definerade värderingar som varje person som är eller vill bli svensk medborgare eller som aspirerar på att bo i landet måste anamma och leva efter? Förväntas jag som är född och uppvuxen i detta land av svenska föräldrar automatiskt veta vilka dessa värderingar är? Vad händer om jag med min bakgrund inte har svenska värderingar? Och hur tänker vi i förhållande till politiska partier vars ”affärsidé” ju faktiskt är olika värderingar; kan alla dessa vara svenska värderingar och vem bestämmer vilket parti som har de mest svenska värderingarna. Ja vem bestämmer överhuvudtaget vilka värderingar som är svenska och vilka som inte är det och får man ha osvenska värderingar i Sverige? För övrigt brukar ju många svenskar säga att det är så härligt att vara utomlands och vara lite skönt ”osvensk”. Hur funderat det ihop med de svenska värderingarna?
Hm. Många frågor, få svar, i alla fall för min del. Det unikt svenska, finns det något sådant. Frihet, jämlikhet och jämställdhet brukar vara värderingar många ser som just svenska men de är inte unikt svenska utan fundamentala också i många andra länder.
Slit och flit- ”gör din plikt och kräv din rätt”- gammal hederlig arbetarmoral- som många av mina partikamrater skulle säga- är inte heller unikt svenskt. Vad som skulle kunna vara unikt svenskt är det som kommer fram i undersökningen World Value survey och redovisas i den så kallade Inglehart–Welzel Cultural Map
se( http://www.worldvaluessurvey.org/images/Cultural_map_WVS6_2015.jpg) Där sticker Sverige ut längst upp i högra hörnet. Vi är världens mest urbaniserade, sekulariserade och individualiserade land. Dessutom har vi till skillnad mot många andra länder ett mycket stort förtroende för digitala och tekniska lösningar. Länder som ligger högt upp till höger på skalan dvs de nordiska länderna är länder där människor vill utveckla sig själv, man ser mest positivt på HBTQ- personers rättigheter och man är mest positiv till främlingar i förhållande till länder som ligger i andra änden av skalan. Kanske är det de typiskt svenska värderingarna; urbanitet, sekulariserat, tolerant och individualistiskt. Personligen tycker jag att denna undersökning lyfter fram många positiva värderingar dock inte helt unika för Sverige,. Frågan är om de partier vars partiledare mest pratar svenska värderingar, KD, SD och M, håller med eller om det är helt andra värderingar de ser framför sig. Ska vi på allvar diskutera dessa svenska värderingar hoppas jag att förespråkarna kliver fram och förklarar innebörden i begreppet.

P3, Sara skyttedal och Unga kommunutvecklarna

Almedalen är ett gytter av seminarier, mingel och möten. En fantastisk plats för den som vill förkovra sig, mötas mingla och kanske också nå ut med sitt budskap. Seminarierna under Almedalen är av skiftande karaktär. Under mina tre dagar på plats lyckades jag identifiera tre sorters seminarietyper. För det första; den provokativa seminariet/debatten. Två, eller fler personer, oftast rikspolitiker möts för att bråka och tycka väldigt olika i någon fråga. Syftet är inte att komma fram till något eller att någon ska få några nya insikter utan mer att ”få en härlig debatt”. Jag passerade en debatt mellan de politiska ungdomsförbunden och hör någon med barsk stämma säga ” och det är därför jag vill krossa och sänka den här regeringen”. Att säga ” jag vill jobba för en alliansseger i valet 2018” räcker liksom inte. Orden måste spetsas till- dras till sin spets. Hade något ringt mig och sagt att jag ska krossas och sänkas hade jag funderat på polisanmälan men från almedalsscenen går det utmärkt att använda den typen av överord. Den andra typen av seminarier är när förnumstiga kommunalråd, inklusive mig själv, berättar om hur fantastisk just deras kommun är för investerare av allehanda slag. Den sista typen av seminarier är det prövande samtalet. Samtal där man lyssnar på varandra, låter andra tala till punkt, lär av varandra och låter tanken och åsikterna vara prövande och lyssnande. Personligen har jag sökt upp den sistnämnda varianten. För att lyssna och lära mer.
Men det är som att den typen av samtal inte får plats i det politiska klimatet idag. Det är fajten och spelet som är viktigast- inte alltid innehållet.

I DN kunde vi häromdagen läsa en artikel om oron för återväxten inom socialdemokratin. Debattören Daniel Suhonen uttalar sig i artikeln och säger följande: ”Om man tittar på ledarskap är det väldigt tunt. Det är nästan så man undrar ”hello, is there anybody out there?”, ”Han efterlyser utmanande, provokativa profiler.” Var finns Socialdemokraternas Fredrick Federley eller Sara Skyttedal? Rörelsen längtar efter de personerna. De gömmer sig i skyttegravarna och det är en socialdemokratisk sjuka. Man är rädd för att bli en sådan där som vill fram, säger Daniel Suhonen.

Jag tänker inte recensera Sara skyttedals politik men min bedömning är att nästan allt hon gör handlar om att synas för egen del, inte nödvändigtvis för att lyfta fram och driva kristdemokratisk politik. Om man som Suhonen vill få fram”utmanande och provokativa” profiler måste man ställa sig frågan varför. Vad är syftet med utmaningen och provokationen. Jag vill ha ledare som på ett tydligt sätt lyfter och profilerar socialdemokratisk politik. Men jag vill också ha handlingskraftiga politiker som tar beslut och driver fram resultat. Jag har hyllat energiuppgörelsen som en seger för gnetet. För hårt jobb som ledde fram till resultat. Jag vill ha trovärdiga politiker som kan genomföra den politik de säger sig driva. Jag vill inte ha politiker som enbart gör allt för att den egna personen ska synas utan att ha en tanke på de människor och den vardag som den förda politiken ska påverka.

Jag upplever att det finns en längtan efter problematisering och komplexa resonemang. Jag är innerligt trött på ytligheten i främst rikspolitiken. Listor av typen snyggast och hetast i Almedalen; vad säger det om den verkliga makt dessa politiker besitter? Inte mycket. Jag kommer aldrig någonsin att hamna på någon ”hetast i-lista” men så länge jag har mandat och förtroende i politiken tänker jag använda det till att jobba för bra villkor för Norrköpingsborna. Och det finns hopp, bort från ytlighet och enkla sanningar. I Veckan träffade jag kommunens sommarjobbare de ”unga kommunutvecklarna”. De vill resonera, diskutera på verka och bli lyssnade på. De är inte alls främmande för komplexa resonemang. Vi vuxna har en bild av vad ungdomar vill. Att de är på ett visst sätt. Jag brukar sällan lyssna på radio men rattade för en tid sedan in en av alla reklamkanaler, som jag tänker är riktad till ungdomar. Människor i min ålder sitter och tramsar och flamsar om något ytligt. Byter kanal till P3. Clara Henry och Miriam Bryant diskuterar integration och deras erfarenheter av att ha invandrade föräldrar. Ungdomar vill ha djup. Inte enbart yta och flash. Jag tror att återväxten i socialdemokraterna och andra partier kommer när man tar människor på allvar. När vi politiker slutar behandla människor som om de vore dumma och inte klarar av svåra och komplexa sammanhang. Partierna kommer växa, både i förtroende och medlemsantal när människor ses som medborgare som kan och vill vara med och ta ansvar och förändra sitt samhälle.

”Kärlek börjar med bråk”

Fem misstänkta våldtäkter under Bråvalla Festival. Lägg därtill tafsanden, oönskade kommentarer eller blickar.

Nätet har fullständigt svämmat över av kommentarer och åsikter i allt ifrån att sätta förövarna bakom lås och bom; gärna utan föregående rättegång, till att porta dessa gärningsmän från alla festivaler för all evinnerlig framtid. Jag fascineras av denna debatt. Inte över att den förs. Det är bra att dessa frågor lyfts och diskuteras. Jag fascineras av att många som nu deltar i debatten verkar tro att dessa övergrepp sker i ett vakuum, helt oberoende av hur samhället ser ut i övrigt. Jag har sett få av de debattörer som nu skriker på hårdare och längre straff, utan ens få sin sak prövad i domstol, delta i övrig jämställdhetsdebatt.

För mig är dessa övergrepp en del av en större samhällelig kontext. De är en del av ett patriarkalt och ojämställt samhälle. Dessa män är en del av ett samhälle där vi uppfostrar våra pojkar till att tro de har större rättigheter och större friheter än vad deras jämnåriga flickkompisar har.

De som våldtar, på festival eller på något annat ställe, bör få långt hårdare straff än vad de får idag. Att det fortfarande verkar vara OK att i en rättssal fråga brottsoffret om hon var full, vad hon hade på sig eller varför hon var på ett visst ställe på kvällen eller natten är inget annat är under all kritik och ska inte förekomma. Men även sådant är en del av ett samhälle där normer och förväntningar på kvinnor repektive män skiljer sig åt. Flickor och kvinnor förväntas bete sig på ett annat sätt i det offentliga rummet, exempelvis på festival, än vad män förväntas göra. Det är våra tonårsdöttrar vi säger åt att vara försiktiga, att inte klä sig utmanande, att inte gå hem ensamma eller att inte bli för fulla när vi istället borde prata med våra tonårssöner om rätten till sin egna kropp, om att ha sex; det är när båda vill och att han inte har rätten till någon annans kropp. Att det är inte är OK att dricka så mycket att man inte an ta konsekvenserna av sitt handlande och att våga stå upp mot grupptryck. Att han inte har rätt att tilltala kvinnor hur som helst och att kvinnor och män är lika mycket värda och ska självklart ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. För att nå dit behöver vi alla vara goda förebilder som mammor, pappor och medmänniskor.

Jag minns fortfarande en vinter för sådär kanske 30 år sedan. En kille, några år äldre än jag, puttade mig, tog min mössa och slängde upp den i ett träd ( min mamma kallar honom fortfarande för ”mössryckarn” fast mannen i fråga torde vara i 40-45 årsåldern) Jag minns att det fanns vuxna som sa ”kärlek börjar med bråk” han är nog kär i dag. Jag har hört det senare också. Min dotter kom hem en dag från skolan och sa att en vuxen i skolan sagt så till henne när en pojke i klassen gjort något hon inte gillade. Sådant fyller mig med fruktansvärd vrede. Vi lär våra flickor och pojkar att ett korrekt sätt att visa känslor på är att slåss, puttas och ta mössor. Det är så killar visar kärlek. Så när det första slaget kommer i den vuxna ”kärleksrelationen” tänker den som utsätts- Ok- han älskar mig, det är så han visar att han älskar mig. Så fasen heller. Ett slag är ett slag och ett brott oavsett var det utdelas och av vem. På krogen eller hemma. Same same. Vi ska självklart lära våra flickor och pojkar att kärlek visar man genom att kramas, pussas och absolut inte genom att slåss. När någon slår är det inte OK, då lämnar man och polisanmäler förövaren.

För mig hänger allt ihop. Det ojämställda samhället; där ytterligheten är att någon anser sig ha rätten till min kropp utan min vilja, finns överallt. Vem hörs mest i samhället, vem tar för sig på mötet, hur ser representationen ut, vem innehar vissa jobb, hur ser fördelningen ut hemma och på jobbet mellan olika arbetsuppgifter, hur tilltalar vi varandra. Våldtäkt och sexuella ofredanden utförda av män mot kvinnor existerar inte i ett samhälleligt vakuum. De existerar i ett patriarkalt samhälle där normen för män och kvinnor; på alla samhällets plan, ser olika ut och jag skulle önska att de som nu skriker på hårdare straff efter Bråvalla också deltog i debatten om hur vi skapar ett jämställt samhälle på alla plan.

Norrköping springer maraton i 100-metersfart

Norrköping växer så det knakar. Vi har en befolkningsökning
på lite drygt 1750 personer per år. Utvecklingen har gått i raketfart. Bara för några år sedan växte vi med ca 250 personer per år. För några år sedan stängdes skolor i Smedby och Lindö på grund av minskat elevunderlag. Det låter märkligt idag- men var situationen bara för några år sedan.

Vi som på olika sätt arbetar med byggande och planering i Norrköping; politiker, tjänstemän och näringsliv springer maraton i 100 metersfart. Vi jämförs och jämför oss själva med andra ungefär lika stora kommuner men glömmer i den jämförelsen bort att det många gånger är kommuner som haft en mycket mera jämn tillväxtökning under många år än den branta utveckling som Norrköping haft. Vi, på bara något år, ska ställa om vår kommunala planeringsorganisation från ett läge då det knappt behöva planeras någonting till ett läge då företag och byggherrar står på kö för att etablera och växa i Norrköping. Vi i kvartetten får kritik, både från höger och vänster, för att vi gör för lite och för sakta. Det är bra att vi förväntas leverera men det kan vara bra att man tänker i alla fall två gånger innan man jämför Norrköping, vars marknad varit ”Het” i några år med exempelvis Göteborg där bostadsmarknaden vuxit under många många år och där läget är ett helt annat.

Samtidigt som kommunens tjänstemän arbetar med att ta fram detaljplaner för alla som vill bygga och utveckla i Norrköping så tar vi också fram olika strategiska dokument för den långsiktiga planeringen. Just nu arbetas det med två översiktsplaner, en riktlinje för bostadsförsörjning, en riktlinje för marktilldelning, några fördjupade översiktsplaner. Lägg därtill allt arbete som krävs för att också bygga ikapp den kommunala service som behövs när Norrköping växer och så har vi allt arbete som krävs för att planera allt ostlänksrelaterat. Olika sorters strategiska dokument som behöver uppdateras för att vara aktuella i den situation som Norrköping nu befinner sig i.

Jag klagar inte. Det är fantastiskt roligt att få vara kommunalråd i en tid då Norrköping lider av växtvärk. Igår träffade jag en kompis som jobbar inom byggindustrin. Hen sa ” tänk Norrköping på 90-talet- det var ett stort mörker- inget hände- och titta nu!
Så när vi jämför oss med andra tillväxtstäder och tycker att det händer för lite så ska vi sträcka lite extra oss och tänka att Norrköping klarar att hålla jämna steg med andra kommuner vars utvecklingskurva sett helt annorlunda ut.Vi har ställt om blixtsnabbt och det ska vi vara väldigt stolta över. Vi gör allt det som andra kommuner gjort under många år och haft möjlighet att bygga upp under många år, på bara några få år- och vi gör det bra! Sen ska vi hela tiden skruva och ändra och anpassa vår stad till en modern utveckling och allt vad ett ökat byggande innebär- men betänk att för bara några få år sedan hände ingenting i Norrköping och nu händer det massor.

Önskelista till ny bostadsminister

Häromdagen fick bostadsminister Memet Kaplan avgå. Sedan dess har spekulationerna om vem som ska ta över varit i full gång. Ska det bli en miljöpartist, ska något annat statsråd ta över arbetsuppgifterna eller kommer statsministern omstrukturera i regeringen och låta en socialdemokrat få ansvar för bostadsfrågorna. Den som lever får se. Dock har det vad jag sett inte spekulerats alls i VAD den nye ministern ska göra. Utmaningarna är många så det finns mycket hen måste ta tag i.

Så, i dessa tider av spekulationer och spelteori om vem och vilka så tänkte jag skriva en liten önskelista på vad jag tycker en ny bostadsminister ska ta tag i. Listan är på intet sätt komplett. Kanske är idéerna naiva och omöjliga att genomföra. Kanske är de helt fel. Men men.kanske kommer någon av mina vänner att vara den nya ministern, alldeles säkert känner många av er hen. Så ta med idéerna eller kasta dem i papperskorgen.

När vi i debatten pratar om att ”att det måste byggas mer” rymmer det många olika utmaningar. För att kunna lösa utmaningarna måste vi definierar dem och hitta lösningar på vart och ett av dem.
Bygg mer är en utmaning. Bygg snabbt är en annan. De utmaningarna går delvis ihop men är delvis skilda och har därmed olika lösningar. Bygg billigt är en annan utmaning. Enskilda instanser löser inte dessa problem. Kommun, stat, näringsliv måste jobba tillsammans. Alla måste kunna gå utanför boxen, slänga bort sina ideologiska skygglappar och se: Hur skapar vi möjligheter för alla i ett Sverige som växer och i ett Sverige som vi vill ska växa mer. Det handlar om statliga regler, om kommunala krav och väldigt mycket om vilja.

1) Res, res, res. Och skapa olika regler för olika delar av landet.
Res runt i landet. Prata med kommunpolitiker, byggherrar och boende. Du kommer få massor med olika idéer om hur vi ska få snabbare process från ax till limpa. Du kommer också att få kunskap om att Sverige är oerhört heterogent. Vi har storstad och landsbygd och allt där emellan. Kanske kommer du fram till att det behövs olika regler för olika delar av landet. Vi har bostadsbrist på vissa ställer, överskott på andra. Inflyttning på vissa orter- utflyttning på andra.
Som första resa är du hjärtligt välkommen till Norrköping.

2) Se över statens regler
Mången kommunpolitiker kan med spända käkar vittna om hur skalbaggar eller fornminnen ställer till det för byggandet av fler bostäder. Missförstå mig rätt. Det är inget fel att värna skalbaggar och fornminnen men ibland måste intresset bygga och utvecklas gå före. Det är också viktigt att staten, i detta fall länsstyrelsen, ger tydliga besked från början och att dessa besked sedan gäller. I Norrköping har vi ett planarbete på ett gammalt fängelse som pågått sedan 2007. Inte någon gång under denna tid har länsstyrelsen flaggat för att man har åsikter om eventuella fornminnen. Inte någon förrän för några månader sedan då man ”hotar” med att stoppa hela processen. Nio år av arbete är mycket pengar i form av personal och investeringar. Länsstyrelsen ska få säga sitt i början- sen ska det gälla- inte stoppa processen nio år efter att processen börjat.
I Stockholm verkar det vara ett problem att kommuner anlägger naturreservat för att man inte vill bygga. För mig låter det väldigt märkligt. I Norrköping vill både kommun och byggherrar bygga. Men om detta är ett problem för landets bostadsförsörjning så borde staten kunna ta fram regler som stoppar dessa möjligheter. Framförallt borde staten sluta med att planera in natura 2000- områden mot kommunens vilja. Även i andra områden än på landsbygden utpekade LIS-områden måste man kunna enklare än idag kunna lätta på strandskyddet. Staten kan sätta upp kriterier för vad en kommun kan använda för argument för att neka företag att bygga eller köpa mark i tillväxtregioner.
3) Sluta subventionera byggföretagen.
Ibland låter det som att det är kommunen som bygger bostäder. Det är det inte. Det är marknaden och där ingår även ett kommunalt bostadsbolag. Kommuner tar fram detaljplaner och erbjuder mark för byggande av verksamheter och bostäder men bygger inte privatbostäder. Alltså måste vi vara attraktiva för marknaden. Då krävs långsiktigt arbete och goda relationer med näringslivet. Jag tycker inte att staten ska rikta subventioner till byggföretagen- jag anser att man stöd ska riktas till kunden, kanske ska vi inför ett första bostaden lån eller riktat stöd till hyran/lån för vissa grupper.
.
4) Gå igenom varenda regel
Titta över alla regelverk som finns gällande byggande. Ställ frågan är den nödvändig- varför? Om inte och de dessutom försvårar och förlänger byggprocessen. Överväg att ta bort dem.

5) Bort med flyttskatter
Kanske är jag dum, ovetande och naiv men jag förstår inte varför vi ska betala skatt när vi flyttar till ett annat boende. Jag förstår att staten behöver pengarna med det hämmar människor att flytta till ett mer anpassat boende. Fundera över att ta bort den. Ingen vill införa en fastighetsskatt igen men flyttskatter är inget bra alternativ.

7) Sluta omhulda hyresrätten
Alla ska ha möjlighet att efterfråga bra bostäder där man vill bo. Mitt parti har av någon anledning valt att definiera hyresrätten som ett bättre boende eller att se hyresrätten som det enda boende den som har små ekonomiska marginaler kan efterfråga. Varför då? Hyresrätt, bostadsrätt och villa är olika sätt att bo som passar olika människor olika bra och passar olika bra i livets olika lägen. Hyresrätt är idag det dyraste boendet. Människor vill bo olika. Jag anser att vi bör göra det möjligt och förmånligt för unga människor att spara till sin egna bostad eller att kunna ta förmånliga lån för att kunna köpa sin första bostad. För en tid sedan träffade jag ett bostadsföretag som samarbetade med en bank för att kunna ge förmånliga lån till dem som inte alltid får lån på ”vanliga” villkor. Sen vill många bo i hyresrätt. Ge stöd till kunden- istället för till bolaget- du kommer nämligen aldrig veta om subventionen till bolaget används till att sänka kostnaden eller gå till ökad vinst. Riktar du stödet till kund kommer stödet gå till minskad hyra för kund. Oavsett upplåtelseform.

8) Förenkla processen- lita på byggherrarna.
Ibland går det fort att att från ax till limpa få fram bostäder. Ibland går det oerhört långsamt. Regelverket måste förenklas säger många utan att alltid precisera vad som menas. Jag anser att ett samhälle behöver ta ett helhetsgrepp över sådant som byggherrar inte ska och vill titta på- framför allt att se projektet i sin helhet i staden.
Överklagandeprocessen måste snabbas på och möjligheten att ”okynnesöverklaga” måste minska. Länsstyrelsens processer måste gå fort. Man ska yttra sig en gång i början och sen kan man inte komma sent i processen med nya krav.
Byggherrarna kan mycket mer än idag vara med och ta fram detaljplaner. Det måste så klart samordnas med kommunens helhetsansvar och kommunernas planmonopol. Men mer kan byggherrarna göra- det kan spara tid i kommunen.
Kan man snabba på deltaljplaneprocessen i vissa områden-måste det se likadant överallt? Kan man gå direkt från översiktsplan till bygglov vore det jättebra- i vissa lägen. Landet är långt och olika- reglerna kan därför se olika ut.
9) Kill your darlings
Just nu pågår blocköverskridande bostadssamtal. Dessa kanske är avslutade när du tillträder. Men både till dig och de som deltar där. Våga tänk utanför boxen- släpp de ideologiska skygglapparna. Våga tänka nytt. Prova idéer från andra partier, våga lyssna på branschen och vad som händer ute i landet. Bostadsfrågan är avgörandet för ett land som växer. Människor måste kunna flytta till jobb och studier och då måste det finnas bostäder att bo i. Olika sorter bostäder för olika behov. Byggherrar vill bygga, människor vill bo- stat och kommun måste möjliggöra det. Staten kan styra genom ekomiska incitament och kommunen kan vara proaktiv genom att köpa mark för att snabbt kunna bygga.

Och slutligen- nog måste det väl finnas någon kvinna som ni som spekulerar kan spekulera om. Inget ont om alla de män det spekuleras om- men även kvinnor kan syssla med bostäder😉

Lycka till! Mvh förväntansfullt kommunalråd.