Det finns de som anser att socialdemokratin har förlorat sin själ när lag och ordning lyfts fram en av valets viktigaste frågor, när vi kräver ordning och reda i klassrummet eller när vi säger att grunden för välfärdssystem bygger på att människor arbetar. Jag säger att det är tillbaka till rötterna och en socialdemokrati många av oss känner igen och har saknat.
Det har traditionellt aldrig varit socialdemokratisk politik att människor ska leva på bidrag i stället för att arbeta. Det har heller aldrig, historiskt, varit socialdemokratisk politik att människor ska känna sig otrygga på gator och torg eller att brottslingar ska gå fria. Vi har sett ordning och reda i skolan som en förutsättning för alla barns möjlighet till kunskap.
Det socialdemokratiska idealet har varit den skötsamme arbetaren. Den som gör rätt för sig. Som arbetar och betalar skatt och som på grund av sina insatser i samhället är berättigad till olika sociala förmåner. Rättigheter och skyldigheter som en del av samma mynt. Men av någon märklig anledning lät vi arkitekterna bakom nya moderaterna och senare alliansen, kleta fast epitetet på oss socialdemokrater som det stora bidragspartiet. Vi stod inte upp för det som alltid varit ett socialdemokratiskt grundkrav; gör din plikt och kräv din rätt.
Det är bra att vi nu är tydliga med att socialdemokratisk politik handlar om ett starkt samhälle som finns där när du behöver det men som också bygger på att den som kan ska arbeta. Välfärdssamhället bygger på och förutsätter arbete. För i en debatt mer polariserad än någonsin måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt- att välfärdssamhället ska stå starkt för alla men att det förutsätter en vilja till arbete och att göra sätt för sig på alla plan.
Det har heller aldrig varit socialdemokratisk politik att människor kan bete sig precis hur som helst. Att begå brott eller skapa otrygghet utan att det får konsekvenser. Vi har väl snarare historiskt anklagats för att vara för kontrollerande. Vi ska vara tuffa mot brott men också mot brottets orsaker.
Orsakerna är nästan aldrig ondska eller elakhet utan klasskillnader och utanförskap. Du kan aldrig skylla på en fattig och eländig barndom om du begår brott- alla vuxna har ett ansvar att följa lagar och regler- men om samhället ger alla chansen till ett gott liv- där alla möjligheter är allas möjligheter- kan kanske också brottsligheten minska. Brott måste bekämpas på flera olika sätt; både genom fler poliser och andra trygghetsskapande åtgärder men också genom ett starkt välfärdssamhälle där alla barn får lika chanser i livet eller där den som vill bort från brottets bana får stöd på resan mot ett annat liv.
Sverige var under 1900-talets första år ett land man på grund av främst fattigdom flydde från. Idag är det tvärtom. Ensamkommande barn kom från Finland under andra världskriget. Under 1970-talet kom många som flydde från diktaturens Chile till Sverige och under kriget i före detta Jugoslavien blev Sverige nytt hemland för många människor.
Idag kommer de flesta flyktingar från Syrien. Med tomma händer och utan sin familj har många flytt för sina liv och hamnat i Sverige. Vi ska vara ett välkomnande land och vi ska visa medmänsklighet när nöden runt om i världen är stor. Men Sverige kan inte ensamt hjälpa. Den som ska få stanna måste också ha skäl att stanna. Processen huruvida du får stanna eller ej måste gå snabbt. Får du inte stanna ska hemresa ske under ordnade former och får du stanna gäller målet att snabbt komma i arbete och egenförsörjning.
Vi socialdemokratiska feminister har alltid fört en hård kamp mot ojämställdhet och ett patriarkalt samhälle. Vår stora akilleshäl är att vi inte varit lika tuffa mot ojämställdhet och förtryck som utövas av män från andra länder och andra kulturer som mot vita svenska ojämställda män. Här får det inte råda några tveksamheter; ojämställdhet och förtryck ska bekämpas oavsett var det förekommer och oavsett vem som förtrycker eller vilka uttryckt det tar sig. Rädslan för att bli betraktad som främlingsfientlig eller rasist måste i detta fall vara sekundär. Vi ska alltid stå på barn och kvinnors sida mot förtryckande män oavsett vilka dessa män är eller varifrån de kommer.
Lag och ordning. Arbete som grund för välfärdssamhället. Likabehandling oavsett ursprung. Alla tre är de grundläggande fundament i en traditionell socialdemokratisk politik. Det har varit lite grumligt och svajigt med den politiken de senaste åren. Nu har socialdemokratin återgått till en politik som bygger på tanken åt var och en efter behov- av var och en efter förmåga. Alla som kan ska arbeta. Alla oavsett varifrån du kommer eller hur ditt liv hittills har varit ska följa lagar och regler. Inget konstigt, ingen förlorad själ, bara traditionell socialdemokratisk politik.
Kikki Liljeblad 