Åter hemma i Norrköping efter en spännande kongress. Nu tar efter en helg med spännande, ideologiska och värderingsmässiga tal den kommunala vardagen vid igen. Skönt. Det är i vardagen i kommuner och landsting som de politiska visionerna blir verklighet. Men den kommunala vardagen kan också vara dramatisk. Igår föll en av ledamöterna ihop under fullmäktigemötet. Tack vare snabba insatser av sjukvårdsutbildad personal bland ledamöterna så överlevde han. Bara ett par minuter tidigare var han uppe i talarstolen och debatterade. Livet är bra märkligt och kasten mellan livets ytterligheter snabba ibland. Att vi socialdemokrater haft kongress var det flera av ledamöterna från andra partier som återkom till igår under kommunalfullmäktigemötet. Mathias Sundin bland andra. Flera gånger pratade han om de vänstersvängar som han nu sett alla ledamöter i det socialdemokratiska partiet göra. Våra inställningar i den politiska debatten var ett tecken på det. Juholteffekten ett faktum. Att handlingarna passerat kommunstyrelsen långt innan Juholt valdes till ordförande för socialdemokraterna glömde han bort i debattens hetta. Kanske säger ett sådant uttalande mer om den som säger det och det parti som han tillhör. Hos oss socialdemokrater är det OK att tycka olika. Det är inte, precis som Håkan Juholt också sa i sitt tal, partiledaren som bestämmer vad alla i partiet ska tycka. Det gör vi tillsammans. Jag tror ju som bekant inte att ett parti är enat bara för att den ena sidan håller tyst. Ett parti, vilket som helst, mår bäst av en bred debatt där olika åsikter bryts mot varandra. Det mår bästa av att vårda sina kärleksfulla kritiker.
Gillaknappen är tryckt.