Det är mitt parti också

Valberedningen har lämnat sitt förslag. Klädd i svart och med en bister uppsyn klev valberedningens ordförande Berit Andnor fram inför tv-kamerorna och meddelade dels att processen om att hitta en ny partordförande varit oerhört öppen och dels att man nu föreslår Håkan Juholt som partiordförande och Carin Jämtin som partisekreterare. Det enda nya på den presskonferensen var väl att någon i partiet fortfarande anser att processen varit öppen. Kandidaterna var kända sedan flera timmar. Jag känner mig besviken. Det ska jag vara ärlig att säga. Jag hade hoppas att partiet skulle få en ordentlig förnyelse och den förnyelsen anser jag att Mikael Damberg står för. Nu får vi en traditionell socialdemokrat som i en bok uttryck sig att han är ”satans trött på all nästa religiös predikan om förnyelse” .Förnyelse kan vara mycket men en del i förnyelse kan vara att våra företrädare känns nya och andas något annat, vill något annat, vill mer och längre. Det känns heller inget bra att Juholt var en av de mest drivande i att på ett ganska fult sätt få bort Mona. Han har till skillnad mot alla de andra som förekommit i debatten uttalat sig om processen och också om olika personer. Så agerar inte en ledare som tänker sig vara enade för ett djupt splittrat parti. Nä, valet av Juholt känns som en stor kompromiss när alla andra kandidater hade blockerats av någon annan. Och det var just det vi inte skulle ha den här gången, en kompromisskandidat som alla ställer upp på lite halvhjärtat. Ryktesvägen har jag hört att valberedningen uppmanat partidistriktens ordföranden att se till att vi alla nu ställer upp bakom den förslagna kandidaten, det vill säga om vi ska tala klarspråk, inte kritisera kandidaterna. Men det är mitt parti också. Jag har också rätt att säga vad jag tycker om mitt socialdemokratiska parti. Berit Andnor sätter inte dagordningen för vad jag ska säga och göra. Dessutom, det är öppenhet att säga vad man tycker. Öppenhet på riktigt inte den öppenheten som Berit Andnor förespråkar. Jag är också oroad för att Juholt inte heller enligt rykten anser att det är viktigt att prata om de så kallade vardagsfrågorna, hur människor i olika skeden av livet och med olika typer av yrken ska få livet att innehålla mer än jobb och stress. ”Det har vi väl alltid pratat om” sa Juholt i en intervju för ett tag sedan. Nä det har vi inte. Vi pratar väldigt sällan om de frågorna. Väljarna ansåg att alliansen och inte socialdemokraterna hade en politik för deras vardag. Alltså har inte väljarna upplevt att vi pratat om de här frågorna. Jag hoppas att jag har fel, jag hoppas att Juholt kan locka tillbaka stora grupper som gått från socialdemokraterna till främst moderaterna.