Ännu en kall torsdag och ännu en dag närmare extrakongressen utan att valberedningen kommit ut med något eller ens några förslag till partiledare. Enligt media, vars sanningshalt man så klart ska ta med en nypa salt, så blockerar de olika partidistrikten varandras kandidater. Man säger mer nej än ja verkar det som. Valberedningen ska lämna ett förslag som alla kan ställa upp på. Vi kommer inte att gå till votering. Den kandidat som valberedningen föreslår, den kandidaten blir det. Så har det i alla fall varit så länge jag minns när socialdemokratiska partiordföranden ska väljas. En illa dold enighet. För om något har visats i den här processen efter valet så är det att vi inte är eniga i vårt parti. Vi har olika åsikter om politiken, idéerna bakom och om vilken väg vi ska in i framtiden. Självklart har vi också olika uppfattningar om vem som ska leda partiet in i denna än så länge okända framtid. Å tack och lov för det. Problemet är inte oenigheten utan alla de som försöker kväsa kritiska röster och som försöker hävda att vi är eniga. Att genom tystnad och ”locket på” försöker visa upp en bild av ett enigt parti. Den tiden ör förbi. Medlemmar i politiska partier precis som all annan helt vanlig ”allmänhet ” har idag alla möjligheter att utan spärr mellan sändare och mottagare skriva precis vad han eller hon vill. Dessutom anar jag ett visst uppror mot slutenheten inom socialdemokratin vilket också säkert gör att en del personer gärna läcker lite extra till media. Vi säger att vi ska vara öppna men visar upp motsatsen.
Det är 22 dagar kvar tills kongressen inleds och en ny partiordförande ska väljas. Det är ett helt nytt liv som den personen ställs inför. Den har mindre än 20 dagar på sig att ställa om från ett relativt fritt liv till ett liv med livvakter och ökad säkerhet för hela familjen. Blir det som jag vill väljs Micke Damberg. Han har ganska små barn. De ska ha 20 dagar på sig, kanske mindre, att ställa om till en helt ny vardag. Så kom igen nu valberedningen. Ta fram en kandidat och i värsta fall låt oss rösta om den. Ingen tror på allvar att vi är eniga i alla fall. Enighet är inte ens i varje läge något eftersträvansvärt. En organisation som visar på många sidor visar också att den är öppen för kreativitet och för att utvecklas och ta till sig nya idéer.
